"Att våga hoppas är också att vara beredd på att någon gång drabbas av tvivel"

Jag har alltid haft en barnslig tro på Gud, den har funnits med i hela livet.

När jag bad om något som barn fick jag också svar.

Men i vuxen ålder har jag många gånger undrat var Gud håller hus.

Har bett som jag gjorde som barn...bett..tjatat..väntat...lyssnat..gråtit...

men alldeles tyst från Gud..

Och då kommer ju tvivel förstås.

Lika bra att klara sig själv och ta itu med problemen utan hans hjälp.

Fast jag vet ju ändå någonstans att han lyssnar och bryr sig...

Svaren har kommit ibland. Men ibland har det tagit så lång tid så jag har ändå gett upp..  ....

"Bruce den allsmäktige" Är en underbar film, se den om ni inte gjort det  

"En natt hade en man en dröm. Han drömde att
 han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.
Han märkte att vid varje period i livet fanns
spår i sanden av två par fötter:
Det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han
att många gånger under sin levnads vandring fanns
det bara ett par fotspår. Han märkte också att
detta inträffade under hans mest ensamma
och svåra perioder av sitt liv.

Han frågade Gud om detta, “Herre, du sa att du
aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.
Men under de allra svåraste tiderna i mitt liv
har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå,
att du lämnade mig när jag behövde dig mest.”

Herren svarade: Jag skulle aldrig lämna dig under
tider av prövningar och lidande.
När du såg bara ett par fotspår – då bar jag dig"