Dina barn är inte dina barn

Dina barn är inte dina barn

de är söner till livet självt

och fastän de är med dig

så tillhör de dig inte.

Du får ge dem din kärlek

men inte dina tankar

ty de har sina egna tankar

Du får hysa deras kroppar

men inte deras själar

ty deras själar dväljs i morgondagens hus

som du inte kan besöka

inte ens i dina drömmar.

Du kan försöka likna dem

men försök inte att få dem att likna dig

ty livet går aldrig baklänges

och dröjer inte kvar i gårdagen.

Att få bli mamma är det bästa och största som hänt mig i livet. Ingen lycka har varit större än att efter en födsel få lägga sitt nyfödda barn på bröstet.

Barnen har gett och ger mig sådan lycka!

Oavsett vilken ålder de varit i så har det varit lika underbart och är fortfarande.

Varje ålder har sin tjusning, som det sägs och det är då sant.

Jag är så oerhört stolt över dem.

Vilka fantastiska människor de är.

Omtänksamma med stora hjärtan.

Sen har de lyckats ta sig fram i livet och vågar ta för sig.

Kan låta överdrivet av en mamma, men för mig finns inte ord att beskriva hur underbart det är!

Jag älskar er ..

Över till nått annat..

Jag var med om ett drama igår.

Var i stallet som vanligt. Träffade hovslagaren och mockade.. När jag nästan var färdig så tittade jag in i hagen som tur var. Där låg ett av stona i ett dike med ryggsidan neråt mot diket. Hon såg helt död ut så jag skyndade mig dit. På nått sätt hade hon lyckats hamna i ett läge och tog sig inte upp. Tack Gud att jag upptäckte henne annars hade hon ju kunnat dö.

Jag försökte ringa runt men fick inte tag i någon. Försökte hjälpa henne upp men utan framgång. Insåg att nu måste jag klara det här själv så jag och hästen tog i med förenade krafter och kunde få henne att snurra lite på sig. Hon lyckades till slut ta sig upp. Både jag och hästen var skakade och leriga...men lättade.

Slutet gott..

kram