Många år sedan jag jobbade på förskola och många baciller att gå igenom. I torsdags hann jag bara till jobbet då jag började känna mig hängig, så jag bestämde mig för att åka hem igen. Fick vänta på bussen nån timme och pinsamt nog så somnade jag till i en soffa på jobbet. När jag äntligen kom hem hade jag hög feber och däckade i säng. Sov ca 20 timmar sen med korta uppvak, måste vara sovrekord. Så den här helgen har gått åt till att försöka bli människa igen så jag kan jobba imorgon. Minns när jag jobbade på Kefas var jag nästan aldrig sjuk. Blev immun mot alla tänkbara baciller. Men nu hoppas jag att jag får vara frisk ett tag. Vi har fortfarande rätt varmt här, fast hösten gör sitt intåg lite försiktigt. Det är så vackert ute och såna här dagar kan jag längta efter en liten stuga vid vatnnet. En kväll när jag var ute och red såg jag ett så fint ställe, en liten tom stuga vid vattnet som låg långt från grannar. Jag sa till mig själv(och hästen) att det här stället skulle jag gärna hyra. Jag är sugen på att hitta en litet hus att få hyra den tid vi bor kvar här och tittar runt lite på nätet. Plötsligt händer det kanske. 

Min fina blomma som konstigt nog hamnade i sidled på en av bildern

En skymt av min inköpta secondhandsoffa som jag tycker är helt ok och skön att sitta i. 

Och här är mitt stickprojekt som får agera duk för tillfället.

I helgen har jag förutom att vila upp mig sett en hel del på netflix, diskuterat religion(som inte kommer någon vart, men ändå) och ätit lite knafe. Inte så bra för min mage med tanke på att proviva är i stort sett det jag levt på i helgen. Men vankas det knafe, måste man ju smaka lite. 

Knafe är en arabisk efterrätt som är gjort på tunn spagetti liknande deg och som man tillagar i ugn med tre lager, knafe, ost och/eller en slags gräddblandning och sist ett lager knafe till. Knafe smaksätter man med hemmagjord sirap som bland annat består av rosvatten. Åt det när jag var i Jordanien och där var det så godare. Men den här var också helt okej.

Jag är väl lite av en filmnörd när jag har tid och inget annat för mig, som tex när jag är sjuk. I helgen har jag sett  Palmer i snön, en nästan 3 timmar lång dramafilm som utspelas i Afrika. Medelbra. En av de bästa filmer jag sett på länge(dock inte i helgen) är Freedom Writers som handlar om tonåringar på glid och en envis lärare som ger dem framtidstro. Nog om detta. Tror jag ska grotta ner mig i lite film till innan jag kryper i säng. 

Ha det allra bäst och var rädd om er och varandra!

Sara

Vi har haft många varma sommardagar här i södern. Igår var kanske sista riktigt varma dagen med 28 grader. Jag slutade tidigt och letade åt ett badställe i en å nära jobbet. Tänkte passa på att bada medan jag inväntade bussen till Korsberga. När jag skulle ta av mig kläderna och hoppa i plurret kom en lång läskig huggorm ringlande bredvid mig. Ormar är typ topp läskigaste djur jag vet,så där blev det inget bad. Hade rysningar länge efteråt. Väl hemma tog jag då bilen till ett betydligt bättre badställe i Ramkvilla. Djupt och klart vatten. Simmade och njöt verkligen. Kanske sista badet för i år. Känslan efter att ha simmat och få sätta sig i solvärmen är så härlig. På kvällen tog jag en ridtur på Juliana,ett halvblod jag rider en gång i veckan. Vilken tur det blev. Magiskt vackert ute,en pigg häst och varmt i luften. Jag red till Holms gård. En gård som pappan till hästkillen i Bonde söker fru äger. Väldigt vackert ställe som de använder som typ semesterbostad. Härliga ridvägar genom skog och öppna fält. En kanonkväll alltså. Man får ta vara på dessa moments och lägga till bland goda minnen. Förra helgen var vi i Laholm och hälsade på Benjamin o Sofia i deras nya hus. Solade på deras altan,packade upp några flyttlådor, testade luftgevärsskytte och gick på secondhand. Jag är så tacksam att ha dom relativt nära. 20 mil är ju betydligt närmare än dryga 100 som jag har hem. Nu är det helg och det blir en lugn helg utan något inplanerat i Korsberga. Önskar alla en fin helg.
Kram

Juliana i hagen efter ridturen.

Hennes bror Diamant.

Badstället i Ramkvilla.

En härlig trädgård hos Benjamin och Sofia. Ingen insyn från grannar.

Du lilla barn i denna värld.

Det självklara borde vara

att du fick trygghet och kärlek.

Inte behöva utsättas för denna ondska.

Men ondskan finns.

Ibland nära dig, där du borde få vara trygg.

Ibland där ute 

bland odjur, som följer sina djävulska lustar.

Jag vill skydda dig, krama om dig.

Men hur ska jag räcka till, när det är så många som far illa?

Vi måste vara uppmärksamma på tecken och signaler barn ger.

Kan jag rädda en är det bättre än ingen.

Stoppa aldrig huvudet i sanden.

Våga slå larm och bry dig om.

Jag följer LoveNepal på instagram och facebook. Idag läste jag ett inlägg som berörde mig djupt. Ilska och sorg väller upp i mitt hjärta. En 36-årig man har våldtagit och misshandlat en 10 månaders baby som nu kämpar för sitt liv. Ett 3-årigt barn har blivit våldtagen och bränd med cigaretter. Detta är verkligheten och den är som den värsta mardrömmen. Jag är tacksam för det jobb LoveNepal gör, de räddar många barn från helvetet. Men fortfarande finns många många kvar i dennna mardröm. Så många oskyldiga barn som får lida på vår jord. I sexhandeln, krig och i de "finaste" hem. När jag läste till socialpedagog gjorde jag ett uppsatsarbete om barnslavar. Det var jobbigt att läsa allt jag kom över i ämnet och ibland fick jag ta pauser för att tänka på något annat en stund. Ibland känns det hopplöst och man orkar inte se. Men vi kan göra skillnad genom att bidra med pengar till organisationer som tex LoveNepal, åka ut som volontärer eller bara finnas för de barn vi har omkring oss och möter i olika sammanhang. Barnen är vår framtid och alla barn har lika värde. Ser vi barn som far illa, våga larma och stå upp för dem. Det finns en motpol till ondska och det är där vi ska vara. 

Jag har köpt en bok som heter "lär dig arabiska på 7 dagar". En mycket bra bok med grunder i arabiska. Så nu övar jag för fullt. Har stor nytta av det arabiska språket i mitt jobb. På förskolan jag jobbar,är det mest arabisk talande barn. På min avdelning finns bara invandrarbarn,de flesta arabisk talande. Det är så roligt med nya språk och människor från andra länder. Träffade även en granne från Syrien som tyckte boken var bra då den kan lära henne svenska. Hon läser den arabiska texten och ser översättning till arabiska. Såg en tråd på facebook där författaren gör reklam för sin bok. Blev mörkrädd över alla sjuka och hatiska kommentarer. Vad är det som gör att människor ens orkar lägga ner tid på att skriva så mycket hat när tråden endast var till för dem som är intresserad av att lära sig lite arabiska att kunna använda i sitt jobb eller tillsammans med arabiska vänner. Över 1000 kommentarer och de flesta hatiska. Vad är människor rädda för? Jag förstår inte. Jag tycker det är så spännande med nya kulturer och nya möten. Man får så mycket tillbaka. När jag pratar arabiska med de små barnen och deras föräldrar får jag fina möten och jag vill verkligen lära mig mer. Tack till Andreas och Moder Mothanna som skrev boken!