Midsommarafton körde jag till Nyhemsveckan. Mest för att träffa Henny, ska tilläggas. Jag minns när jag var på Nyhem som tonåring. Van Lappisbesökare som jag var redan då, blev jag besviken över att det blev så mörkt på natten. Jag var ju van att kunna se människorna på natten när vi härjade runt på Lapplandsveckan. Lapplandsveckan och Nyhemsveckan är två stora kristna konferenser, en i norr och en i söder. Lapplandsveckan har jag varit på varje år sedan jag var 5 månader och ska även åka dit i år. När jag var ung var Lappis så viktigt så året räknades in före och efter Lappis. Alla kompisar man träffade, killar vi spanade in, underbar gemenskap och härliga möten. Nu räcker det bara jag får vara där någon dag och sen är det rätt skönt att åka hem igen. Det känns förstas lite mer speciellt att vara där när jag bor i södra Sverige. Träffa släkt och vänner. Men tillbaka till Nyhem. Jag fick träffa allra bästa och underbara Henny. När jag håller henne i famnen, glömmer jag allt runtomkring. Älskar henne så mycket och blir varm i hjärtat när hon tittar på mig. Jag kommer på mig själv med att vara betydligt mer ”fjaskig” när det gäller henne än när jag själv hade småbarn. Behöver hon hörselkåpor om musiken är för hög? Kan hon bli förkyld? Kanske det blåser för mycket om vi sitter här? Känns hon inte lite kall? Tänk Amelia var bara en vecka när vi drog till Lappis, visserligen bara en kortare visit, men ändå. När Emanuel var baby sov vi i tält och tvättade tygblöjorna i sjön nedanför. Ingenting var omöjligt och allt gick att lösa. Så är jag än idag, blir sällan orolig och tycker det mesta funkar. Men när det gäller Henny kan jag som sagt bli mer ”fjaskig”. Ingenting får hända henne. Vi hade en fin dag på Nyhem med Gudstjänster, mat, kaffe, secondhand och midsommarfirande.

Bild från kvällsmötet

Resten av midsommarhelgen har jag skött om hästar och börjat se en serie på Netflix "Call the midwife" som handlar om några barnmorskor i East End. 5 säsonger och väldigt intressant. Är förkyld och inget toppenväder ute. Så skönt med soffläge i nuläget. 

Idag fyller min dotter 24 år. Det är inte klokt vad tiden går fort. För ca 26 år sedan, med två underbara pojkar, längtade jag efter fler barn. Jag fick min önskan uppfylld och din pappa önskade en flicka. Jag sa att det skulle vi få. Tvärsäkert. När du föddes förlorade jag så mycket blod att jag tuppade av efter du kom. Men jag minns, i mitt omtöcknade tillstånd ändå den underbara känslan, när de lade dig på mitt bröst. Ditt mörka hår och vackra ögon. Ganska snabbt blev du väldigt rund och du åt dygnet runt. Jag blev mindre och mindre. Du var så go. Ändå sen den dagen du kom har du varit solsken i mitt liv, tillsammans med dina bröder förstås. Idag är du en kvinna med stort hjärta för dina medmänniskor. Du talar inte illa om andra och alla är värdefulla i dina ögon. Ett föredöme och förebild i mångt och mycket. Vi delar många intressen och har gjort mycket skoj tillsammans. Jag är så stolt över att vara din mamma tacksam för dig varje dag. Älskar dig oändligt mycket då, nu och för alltid.

Satt i personalrummet och kom in på midsommar. Då säger en kollega,efter midsommar vänder det. Ja just det, man kan redan skönja slutet av sommaren och i norr har den precis börjat. Sommaren är kort, jag vet. Men det gäller väl att ta vara på varje dag. Jag har ett riktigt bra jobb den här årstiden. Vara ute med barnen. Ibland spöregn och ibland sol. Regn kan vara kul. Hoppa i vattenpölar, gegga med lera och njuta på barns vis. Klart jag föredrar sol och njuter lite extra då. Helgerna går ibland bara åt till ingenting. Sova, vila i soffan, tvätta, städa och någon promenad. Känner mig så oföretagsam mellan varven. Idag har jag iaf börjat avfrosta frys och funderar på fönsterputsning. Helst skulle jag vilja packa en matsäck och gå ut,men det lär inte bli av idag. Tur att hästarna finns, de ger mig en anledning att ta mig ut. Fina kompisar det. Skulle ju träffa Henny idag, men har fått skjuta på det en vecka. Biljett till norr är bokat och gissa om jag ser fram emot det. Tro nu inte att jag otrivs här. Jag har ett bra jobb, fina arbetskamrater, hästarna, kyrkan och fina promenadvägar. Saknar min familj och mina vänner men Korsberga är helt okej att bo i. Och på tal om sommaren, så får jag inte panik över att den är så kort. Allt har sin tid. Sen tänker jag resa till något varmare i november. Letar resor och slår till när jag hittar den där billiga och bra jag vill ha. Något roligt att se fram emot när hösten slår till.

I din närhet blir jag svag

Blottar mitt innersta jag.

Du ser de känslor som river i mig

Du vet att jag behöver dig.

Mitt hjärta har du fått

Några år har gått

Varje sekund, varje minut

Från dagens början, till dagens slut

Som en öppen bok du kan läsa i

Inte ett du och jag, utan ett vi

När du andas känner jag det

Och inom mig jag vet

För alltid i mitt hjärta

Genom glädje, genom smärta

Ett stort avtryck i min själ från dig

Fyller hela mig.