Jag blir glad när jag läser inlägg på facebook, i tidningar och övrig media att muslimer,judar och kristna går samman mot våldet. Det är positiva vindar som blåser då. Människor som har fått nog av hatpropaganda och att vi talar illa om varandra. Hoppas det sprider sig som ringar på vattnet. Att vi ser varandra som medmänniskor och talar gott om varandra. Tiggaren utanför butiken är lika värdefull som butikschefen. Flyktingen har lika värde som en svensk företagare. Behandla din nästa med kärlek och respekt. Världen blir så mycket vackrare då. Dela med dig av dina tillgångar och din tid. Tänk goda tankar,förlåt varandra och visa respekt för olikheter. Det vinner alla på. Jag önskar er en fin helg och kom ihåg hur värdefulla ni är.

Såg in i din själ, såg din smärta.

Jag vill befria dig,ge dig frihet.

Frihet att bli lycklig och fri.

Kan jag göra det genom att ge dig de rätta orden

Skala bort mitt eget ego

Så gör jag det

Du är så värdefull och vacker

Även när dina plågor gör dig hård och aggresiv

Jag vet och jag ger dig friheten

Att vara den du är

Älskad och underbar

(sara)

Romeo har haft en förfärlig tandvärk som han dragits med i i flera månader. Idag fick han gå till tandläkaren och fler besök väntar. Mirella behöver sjukvård och har nu fått en tid på sjukhuset. Allt löser sig på ett fantastiskt sätt tack vare vardagshjältar omkring oss. Det finns verkligen människor med stor medkänsla. Träffade Alin och Mirella igår. Jag lider med dom i deras kamp för att försöka få ihop pengar till ett nytt hem. För 30-40000 kan dom bygga upp ett nytt boende. För oss i Sverige skulle det vara ett väldigt billigt hus. För dom är det en svår kamp att samla ihop dessa pengar för att få någonstans att bo med sina barn. Barnens skolgång kostar pengar. Bussresor till och från skolan, skolmaten och skolmaterial, allt kostar.  Deras äldsta dotter har fått sluta skolan pga ekonomin. Deras näst yngsta är väldigt duktig i skolan och drömmer om att bli läkare. Men ska hon kunna nå sina drömmar? 

I Sverige har vi gratis skola, vilket vi borde vara ännu mer tacksamma över.

Tänker mycket på Bolivia och längtar tillbaka. Hoppas jag kan åka dit snart igen. Min plan är att jag åker dit till hösten om jag blir arbetslös. Ska bara försöka få någon typ av sponsorer eller liknande så jag kan vara där ett tag och jobba med barnen på kyrkogården eller barnhemmet. Benjamin vet av ett billigt boende med frukost och tillgång till spanskalektioner och det blir ju perfekt. Jag vill lära mig mer spanska och det gör man ju bäst på plats. Jag får träna lite nu på min knaggliga spanska med Alin,Mirella och Romeo som kan lite spanska. Det går att hanka sig fram på. Imorgon ska jag besöka Alin och Mirella. De har haft det väldigt tufft, så jag ska höra med dom hur läget är. Romeo har en hemsk tandvärk, men har ingen möjlighet att kunna gå till tandläkaren. Jag fick veta att ev fler tiggare var på väg hit och blir det så hoppas jag kommunen tar tag i detta och funderar på vad vi ska göra med dom som kommer hit. Det blir ju ohållbart i längden om fler och fler kommer. Speciellt om det inte finns någon handlingsplan för hur vi ska hjälpa dom i kommunen. Stackars människor som tvingas till detta. Romeos bror är här tillfälligt några dagar,men åker vidare. I helgen har jag bara tagit det lugnt, påtvingad av min järn och blodbrist som gjort sig påmind. Jag vill så mycket,men ibland bara måste jag stanna upp lite. Hade planerat in en ridtur och gå till kyrkan, men fick skippa allt. Fredagen däremot var full av överaskningar. Emanuel bjöd på en god japansk soppa, fick presenter, blommor och skönsjungande sång. Det bästa som finns i livet..mina barn med respektive.. All kärlek till er! Tack alla underbara som gjorde min dag <3

Vädret har varit underbart och jag är så tacksam för min balkong så jag kunnat sitta i solen. 

Bolivia     

De flesta jag möter är positiva och har bra saker att säga om sina medmänniskor.

Sen vet jag människor som tycker att jag är lättlurad och hjälper människor som inte behöver hjälp. Men hur kan dom veta,när dom inte vet,det jag vet..

Jag väljer att följa mitt hjärta och hjälpa där jag kan,även om det är lite.

Sånt här får jag förstås sällan höra direkt till mig,utan bakom min rygg. Om vi tar tiggarna som exempel. Det finns kanske någon som inte har det så dåligt som kommer hit. Det finns kanske någon som skor sig på andra. Men ärligt, skulle vi lämna allt för att förödmjuka oss och sitta utanför en butik dagarna i ända? Inte jag i alla fall. Och vad kan hända om vi "råkar" hjälpa någon som faktiskt inte har det så dåligt? Dom mår säkert bra av lite medkänsla dom också. Vi ska tro gott om andra så långt det går och visa medmänsklighet. Det förlorar ingen på. Vi kan bjuda på oss själva, bjuda på en liten pratstund,bjuda på fika eller skänka en slant utan att vi behöver vara rädda för att vi hjälper och ställer upp för eventuella personer som bara vill lura oss. Jag köper inte detta resonemang att man skulle vara lättlurad. Jag går in i allt med öppna ögon och öppet hjärta. Vill jag hjälpa, vill jag ge av min tid så får jag göra det. Och jag mår själv bra av att följa mitt hjärta. Så gör det du känner att du vill göra. Var inte rädd och våga visa medmänsklighet. Alla mår bra av det oavsett vem vi är.

Imorse när jag vaknade tyckte jag lite synd om mig själv. Har lågt blodvärde och kände mig inte pigg. Men det ändrades snabbt när jag åkte förbi Alin och Mirella innan jobbet. Då blev mina bekymmer ingenting och jag inser ännu mer hur mycket jag har att vara tacksam över. Mirella var ledsen. Hennes pappa fick inte vara kvar på sjukhuset, barnen saknade sin mamma och inga pengar fanns. Mirella fick bara sälja 3 tidningar igår så jag hoppas hoppas hon ska få sälja fler. Jag känner så med henne. Barnen är det viktigaste man har och det som ligger närmast hjärtat. Att då måsta vara ifrån dem så länge pga dessa svårigheter som finns skär i hjärtat. Men trots allt ler hon varje gång vi pratar och försöker vara tapper. Alin med sina sorgsna ögon,vad jag önskar att få se han lycklig och att de får åka tillbaka till sina barn.  Får jag in mycket pengar på mitt hjälpkonto kanske jag även kan hjälpa dem. Det vore underbart! Vill ni skicka kläder med dem till deras barn så tar de tacksamt emot. Romeo behöver fortfarande husrum. Han stannar längre än Alin och Mirella. Han har jobbat med marmor i sitt land tidigare, kan ta vilka småjobb som helst och vill försöka få ihop mer pengar till sina fyra barn och fru. Jag har kontaktat röda korset och frågat om de kan göra något,men inte fått svar. Jag väntar också på svar från kyrkorna och kommun. Jag tror och hoppas att det ska gå bra för dessa fina människor och min tro på Jesus hjälper mig att inte ge upp.

Den här dagen har gett mig så mycket kärlek. Mirellas kram på morgonen. Alla underbara barn på min skola. Alla leenden, alla fina ord. Alla fina medmänniskor med stora varma hjärtan. Tänk vilken rikedom!

Skickar en stor kärlekstanke till mina underbara barn som är det bästa som finns. Som ger mig lycka varje dag. De är alltid närmast mitt hjärta!!

Idag träffades jag och Rumänerna hos Ingrid. Ingrid hade fixat en jättebra tolk så vi kunde prata med varandra. Alin och Mirella berättade att de förlorat sitt hus i en översvämning 2014. Nu vill de försöka samla in pengar så de kan bygga ett nytt billigt hus. Mirellas pappa är sjuk och behöver daglig sjukvård. Dom har fyra barn som de måste försörja. Dom vill helst åka tillbaka så fort som möjligt men försöker kämpa på ett tag till så de kan hjälpa sin familj och få ett nytt hem.  Det kostar dom ca 40000 att få ett nytt hem. Mirella behöver snart ny medicin som hon måste ha. Får kolla hur det fungerar med ev sjukvård om hon skulle behöva ny medicin när hon är här. Dom skulle också behöva en eller två kuddar att sova på. Sen skulle dom behöva några filtar så de inte blir så kallt när de sitter ute hela dagarna. Romeo har tappat sitt pass och sitt körkort och det ställer till en del problem för honom. Vet inte riktigt hur vi ska lösa detta. Vi fortsätter leta boende till Romeo. Hans fru Cerasela är tillbaka i Rumänien hos deras tre barn. 

Tog en lite promenad och tittade på igloon som skiftade i olika färger. Träffade två pojkar som lekte där inne(trodde jag). Pratade lite med dom och tog lite bilder. Sen promenerade vi vidare,stannade och drack  kaffe. När vi kom tillbaka till igloon lyste den inte längre. Lampan var stulen. Så nu vet jag med största sannolikhet vem som stulit den. Imorgon ska jag leta upp honom och ta ett litet snack om att det inte är okej att stjäla. En fin pojke som jag gillar mycket, men som också har mycket att lära sig. Så av hänsyn till killarna,som kom med på igloobilderna lägger jag inte ut dom. Hoppas någon annan hann ta bilder på igloon i mörker,för den var verkligen fin med alla sina färger.

Imorgon ska jag träffa Alin,Mirella och Romeo hemma hos Ingrid. En tolk ska också vara med. Vi ska prata om deras situation. Romeo som inte har någonstans att sova behöver få hjälp med det. Så jag hoppas jag hunnit hitta något till dess och kan ge honom glädjande besked. Dom ska få sälja fler tidningar,så har dom tur och får ihop lite mer pengar kanske dom kan resa hem tidigare än planerat. 

Dagens eloge går till min älskade dotter som gör ett fantastiskt volontärarbete i Örebro bland tiggare, missbrukare och flyktingar. Du är ett föredöme Amelia!