Solen värmer kanske ännu mer här än den gjorde i Spanien. Så galet varmt det varit några dagar. När jag kom hem från Spanien och vaknade upp på morgonen, kändes det som att något saknades. Att få ta sin ryggsäck och bege sig ut och vandra. Nu känns de få kilometrar jag vandrar här så futtiga och tar slut så fort. Ska ta och leta åt bra vandringsleder och bege mig ut på lite längre turer. Igår körde vi till Nyhemsveckan och träffade Benjamin. Carola höll konsert men vi umgicks i husvagnen istället. Alla biljetter hade tagit slut rätt snabbt och jag var inte så sugen på en ståplats. Huvudsaken jag fick träffa Benjamin. Det var grymt mycket folk där och väldigt varmt. Nästa vecka åker jag till Lapplandsveckan och det känns lite mer hemma för mig. Jag har tänkt mycket på min vandring och vad den betytt för mig. Alla timmar till fots genom varierande landskap. Många kilometrar helt ensam. Vad mycket man hunnit tänka och reflektera över. Saker som varit och saker som ligger framför. Men mest på nuet. Var jag står i livet just nu. Vad jag behöver ändra på och vad jag är tacksam över. Sorg, glädje, hopp och förtvivlan. Det är väldigt nyttigt att få såna stunder och bara vara i nuet. Har skrivit på papper på nytt jobb i Vetlanda och börjar i agusti. Kommer inte jobba mer i Undenäs. Bytt bostad två gånger under ett år. Allt nytt, nya människor och en massa intryck. Har hänt lite för mycket på kort tid. Så vandringen var bra i många anseenden. 

Jag lägger ut lite bilder som jag tog med kameran.

Ha en skön söndagkväl

Vacker natur

Fina människor vi mötte och delade livet med.

En kvinna som tvättar kläder och en glimt av en basar

Stadsbilder, storkar som häckar och ett minnesmonument

Framme i Santiago. Tog sovmorgon i morse och vandrade de 5 sista kilometerna till Santiago. Mirjam och Arvid sov på samma ställe som oss så vi har umgåtts en del. Jag är så imponerad av henne. Hon har vandrat ca 1200 kilometer med sin treårige son. En fantastisk människa som vi kommer att fortsätta ha kontakt med. Träffade Molly och hennes kompis på väg mot Santiago. Tjejen jag skrev om tidigare. Vi skulle ta varandras facebook adress och sen tappade vi bort dem,vilket känns trist. Så goa tjejer som ville komma och besöka Sverige. Det känns vemodigt och tomt att vandringen är slut. Hade kunnat fortsätta ett tag till. Jag var med på mässan i Katedralen en stund men gick sen ut till solen. Idag strosar vi runt i Santiago tills vi tar bussen ut till flygplatsen,där vi sover på någon bänk inatt.

Lite bilder från dagens vandring

Underbart,nu kom solen tillbaka. Vandrat ca 25 km idag och har nu stannat vid ett polskt,kristet härbärge ca 5 km från Santiago. Ikväll fick vi eget rum med dusch,rena lyxen. Imorgon blir det en kortare promenad in till Santiago,strosa runt där och sen försöka sova på flygplatsen. Man kan se minnesplatser efter vägen över människor som dött. Fotografier,blommor,kors och minnesord. Idag gick vi förbi en sån plats. Det var bilder på en ung människa. En äldre man stod och grät. Vandrare går Caminon av olika anledningar. De finns de som sörjer, de som går av religiösa skäl,de som bara vill vandra och de som vill komma bort från en stressad tillvaro. Man hinner tänka och reflektera mycket medans fötterna gör jobbet att gå. Nu ska vi försöka fixa nått ätbart,njuta lite av kvällsolen och sen sova.

Idag tittade solen äntligen fram och det gjorde stegen lättare. Mötte en kvinna som promenerade med sin lilla son,kanske 3-4år. Han cyklade på sin lilla cykel och ibland åkte han vagn. Först tänkte jag,vad jobbigt att ha med sig ett litet barn. Kånka på ryggsäck,barnvagn och cykel. Jag stannade och pratade en stund med kvinnan. Hon var från Tyskland och vandrande ca 20 km/dag. Hade vandrat i flera veckor. Jag såg den fina samhörigheten mellan mor och son. Såg hur de stannade och tittade på saker han ville se. Såg glädjen hos dem. Jag insåg vilken resa de gjorde och vad de fick uppleva tillsammans och då ändrade jag min första tanke att det skulle vara jobbigt. Nu har vi lite drygt 30 km kvar av vandringen. Förra natten hade vi turen att få ett bra härbärge. Sköna täcken och möjlighet att laga sin egen mat. Ikväll har vi också funnit ett fint härbärge med en väldigt trevlig värd som ser till att gästerna trivs. Förhoppningsvis ska blöta kläder nu torka upp när regnet ersatts av sol. Dags att sova några timmar.

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Förra nattens härbärge får inte många poäng. Vi sov i ett (visserligen fint) uthus utan elektricitet. Det var som att sova i tält en kylig kväll. Men dubbla filtar gjorde natten okej. Kom iväg i bra tid och vandrade någon kilometer för att få upp värmen innan vi köpte frukost på ett mysigt ställe. Vi fick kontakt med ett äldre par och hade sällskap med dem första biten av vandringen plus vid frukosten. Hon bodde i Danmark och hade gått caminon sju gånger. Han bodde i Amerika. De hade nyligen träffats och gick nu caminon tillsammans. Nykära och väldigt trevliga. När vi gått ca 8 km kom vi fram till några ungdomar som bjöd in oss på kaffe eller te. Vi gick in till deras lilla café/tillhåll och där var det en så fridfull och varm atmosfär. Jag förstod direkt att de var kristna och att här är Jesus i centrum. De jobbade som volontärer åt en kristen organisation. Det som slog mig var den slående skillnad mot atmosfären som fanns på hippiestället vi besökte häromdagen med buddastatyer och new age anda. Vi gick vidare efter en skön paus och tog några fikastopp efter vägen. Två stora ungdomsgrupper vandrar sista biten till Santiago och de dyker upp då och då. På ett ställe,en smal passage blev det korvstoppning av alla vandrare. Annars är det rätt lugnt med folk efter vägen och speciellt efter 16-17 tiden då de flesta verkar stoppat för dagen. Vi knatade på till fram emot 21 tiden ikväll,sista biten letandes efter ett härbärge i staden Melina. Gick förbi en mysig basar med marknadsstånd och små gränder. Idag har vi gått ca 30 km och mina knän har gjort uppror. Linkat fram större delen av dagen. Otroligt vad man ändå kan klara av trots att kroppen säger ifrån mellan varven. Man bara fortsätter att gå och gå. Men jag vill lova det är underbart att sen få ställa sig i en varm dusch,äta och krypa i säng. Nu har vi ca 5 mil kvar till Santiago. Lite vemodigt att slutet närmar sig så snabbt och samtidigt så nöjd att vi klarat oss så här långt.

Härbärget vi sov i förra natten var bra förutom att det inte fanns filtar. Så det blev inte mycket till sömn pga att vi frös. Bra lärdom. Kolla först vad som finns på de olika härbärgena. Idag har det mest regnat med några solstunder som glimtat till. Vi har passerat en massa bondgårdar,så lukten av lagård har följt oss hela vägen. En bit av sträckan var det riktigt tufft då knäna signalerade högt var de satt. Träffade Molly från Chicago som gav mig salva att styrka på. I det stora hela har dagen flutit på bra. Vi hade sällskap av Chicago tjejerna en bit och stannade till och åt tonfiskpiroger med dem. Phebe bjöd på lakritsal som hon bar med sig. De tyckte det var en upplevelse att få smaka,men gav inte höga poäng. Nu har vi hittat ett härbärge med filtar. Jag har precis njutit av en fisksoppa och sen blir det tidig kväll med dubbla filtar. En natt på härbärge kostar mellan 5-10 euro. Sen finns på de flesta ställena en trerättersmeny+dricka för ca 10 euro. Helt okej och man får mycket mat för pengarna om man är hungrig.

Spöregn ute,ont i halsen och troligen feber. Hur skulle jag klara av dagens vandring tänkte jag imorse. Ville helst ligga kvar under dubbla filtar och sova. Men vi tog oss upp och gick till baren bredvid där vi köpte kaffe och juice. En skön eld sprakade i hörnet. Sen gick vi en mil utan uppehåll och det gick mycket bättre än väntat. När vi började fundera på något att äta kom vi fram till ett ställe där mat var framdukat och flera vandrare samlats. En hippietjej kom fram och bjöd oss att ta för oss. Det var någon typ av kollektiv där några hippies bodde. Väldigt enkelt och en liten kamin som de eldade i. Sen vandrade vi på. Det regnade i stort sett hela dagen,underbar natur och trevligt folk mötte vi efter vägen. Nu har vi checkat in på ett härbärge med enkel standard. Finns inga filtar dessvärre,men bara att klä på sig lite mer och krypa ner i sidenlakanen. Men först middag på ett annat härbärge intill.