Idag tittade solen äntligen fram och det gjorde stegen lättare. Mötte en kvinna som promenerade med sin lilla son,kanske 3-4år. Han cyklade på sin lilla cykel och ibland åkte han vagn. Först tänkte jag,vad jobbigt att ha med sig ett litet barn. Kånka på ryggsäck,barnvagn och cykel. Jag stannade och pratade en stund med kvinnan. Hon var från Tyskland och vandrande ca 20 km/dag. Hade vandrat i flera veckor. Jag såg den fina samhörigheten mellan mor och son. Såg hur de stannade och tittade på saker han ville se. Såg glädjen hos dem. Jag insåg vilken resa de gjorde och vad de fick uppleva tillsammans och då ändrade jag min första tanke att det skulle vara jobbigt. Nu har vi lite drygt 30 km kvar av vandringen. Förra natten hade vi turen att få ett bra härbärge. Sköna täcken och möjlighet att laga sin egen mat. Ikväll har vi också funnit ett fint härbärge med en väldigt trevlig värd som ser till att gästerna trivs. Förhoppningsvis ska blöta kläder nu torka upp när regnet ersatts av sol. Dags att sova några timmar.

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]