Jag är så spyless på allt corona prat just nu. Folk som är rädda, folk som bunkrar och tömmer butiker och apotek. Som om vi var med om tredje världskriget. Visst, jag har full respekt för att människor är rädda och jag känner mycket för utsatta grupper. Men vad gör allt detta med oss? Skapar rädsla och isolering, folk som inte vågar röra vid varandra. Vad händer med flyktingar som inte får komma in någonstans för att gränser stängs, människor som flyr från betydligt svårare situation än den vi befinner oss i? Tänker vi bara på att skydda oss själva eller tänker vi på dem som har det svårare än oss? Vi känner av en liten, liten bråkdel svårigheter mot hur människor har det som lever i krig och svält.
Över 20000 människor dör varje dag av svält, tre fjärdedelar av de som dör är barn under fem år. Jag jämför inte Corona med något annat, men ska corona vara det enda som pratas om i media, i samhället och när vi möts. Jag bara undrar. Det kommer olika direktiv, olika åsikter från de som bestämmer och snart vet vi varken ut eller in. Jag är inte rädd och jag väntar in hur utvecklingen blir. Vi får följa direktiven och bara se vad som händer. Ta en dag i taget och inte stressa upp oss. Men jag hoppas att vi samtidigt förstår och är tacksamma för att vi trots allt har det bra. Att vi inte bara tänker på att skydda vår egen lilla värld, utan tänker på vad vi kan göra för andra.
Sara