Imorse när jag vaknade tyckte jag lite synd om mig själv. Har lågt blodvärde och kände mig inte pigg. Men det ändrades snabbt när jag åkte förbi Alin och Mirella innan jobbet. Då blev mina bekymmer ingenting och jag inser ännu mer hur mycket jag har att vara tacksam över. Mirella var ledsen. Hennes pappa fick inte vara kvar på sjukhuset, barnen saknade sin mamma och inga pengar fanns. Mirella fick bara sälja 3 tidningar igår så jag hoppas hoppas hon ska få sälja fler. Jag känner så med henne. Barnen är det viktigaste man har och det som ligger närmast hjärtat. Att då måsta vara ifrån dem så länge pga dessa svårigheter som finns skär i hjärtat. Men trots allt ler hon varje gång vi pratar och försöker vara tapper. Alin med sina sorgsna ögon,vad jag önskar att få se han lycklig och att de får åka tillbaka till sina barn.  Får jag in mycket pengar på mitt hjälpkonto kanske jag även kan hjälpa dem. Det vore underbart! Vill ni skicka kläder med dem till deras barn så tar de tacksamt emot. Romeo behöver fortfarande husrum. Han stannar längre än Alin och Mirella. Han har jobbat med marmor i sitt land tidigare, kan ta vilka småjobb som helst och vill försöka få ihop mer pengar till sina fyra barn och fru. Jag har kontaktat röda korset och frågat om de kan göra något,men inte fått svar. Jag väntar också på svar från kyrkorna och kommun. Jag tror och hoppas att det ska gå bra för dessa fina människor och min tro på Jesus hjälper mig att inte ge upp.

Den här dagen har gett mig så mycket kärlek. Mirellas kram på morgonen. Alla underbara barn på min skola. Alla leenden, alla fina ord. Alla fina medmänniskor med stora varma hjärtan. Tänk vilken rikedom!

Skickar en stor kärlekstanke till mina underbara barn som är det bästa som finns. Som ger mig lycka varje dag. De är alltid närmast mitt hjärta!!