Jag har precis läst ut en bok om Natascha Kampusch. Hon som var fångad i 8 år av en man i Wien. Från 8-18 år blev hon misshandlad och var inspärrad i ett ljudisolerat källarutrymme. Trots all smärta han orsakade henne,förlät hon honom. Så otroligt starkt. Att förlåta dem som sårar,skadar och vill trycka ner oss är något starkt och befriande. Att inte låta bitterhet och hat gro gör oss till friare människor. Kunde Natascha förlåta en man som berövade henne hela hennes barndom,borde väl vi också kunna förlåta dem som gör oss illa. Det är sån befrielse att kunna förlåta och gå vidare. Ibland rör det sig om små saker och ibland blir människor väldigt sårade. Men förlåtelsen befriar alltid. Att förlåta är att ta ett steg mot egen frihet och en inre frid.