Älskade fina

Du har varit min extrasyster i så många år.

Jag vill ha dig kvar i många år till.

Vi har inte kunnat träffas så ofta som jag önskat.

Men du har alltid betytt mycket för mig.

Livet passerar revy och många minnen passerar.

Ditt vackra leende och dina kloka ord

finns inuti mig.

Jag ber och hoppas

att du ska få komma tillbaka

till allt det du levt för och älskar.

Som en hel människa

Du är värd så mycket kärlek

liv och glädje.

Böner och suckar stiger uppåt

Och jag vill tro

på mirakel

Älskar dig!

Livet är skört
Vi vet inget om morgondagen
Välj att förlåta
Istället för att låta bitterhet gro.
Välj att älska
Istället för att hata och fördöma.
Välj att se dina medmänniskor
Istället för att ignorera
Vårda relationer
Vårda din själ
Var ödmjuk inför livet
Tacksam för varje ny dag
Du vet inget om morgondagen.
Lev i nuet
Vad vill du med ditt liv
Och vad lägger du din energi på
Slösa inte bort din tid på det som skadar dig eller din omgivning.
Livet är värdefullt
Hur vill du leva det?
Idag.

Jag har precis läst ut en bok om Natascha Kampusch. Hon som var fångad i 8 år av en man i Wien. Från 8-18 år blev hon misshandlad och var inspärrad i ett ljudisolerat källarutrymme. Trots all smärta han orsakade henne,förlät hon honom. Så otroligt starkt. Att förlåta dem som sårar,skadar och vill trycka ner oss är något starkt och befriande. Att inte låta bitterhet och hat gro gör oss till friare människor. Kunde Natascha förlåta en man som berövade henne hela hennes barndom,borde väl vi också kunna förlåta dem som gör oss illa. Det är sån befrielse att kunna förlåta och gå vidare. Ibland rör det sig om små saker och ibland blir människor väldigt sårade. Men förlåtelsen befriar alltid. Att förlåta är att ta ett steg mot egen frihet och en inre frid. 

Har inte skrivit om tiggarna på länge, så nu kommer ett litet inlägg igen. Jag har pratat med Constantin och tänkt skicka en slant till honom. Just nu har jag 940:- på kontot och behöver lite till. Han säger att han inte vill be mig om pengar och att han måste komma tillbaka till Sverige. Det är svårt att klara sig på de pengar jag skickat och att situationen är ohållbar. Jag frågade om det finns möjlighet att klara sig fram till sommaren, men det är svårt. Han vill veta hur många Rumäner vi har i Vilhelmina. Romeo har också hört av sig och frågat hur många som är här. Det blir väldigt tufft för dem om de blir mer än 2 personer i lilla Vilhelmina. Kommer alla blir dom 6-7 st och det fungerar ju inte. Det pratas så mycket om att man ska hjälpa dom på plats. Men hur ska det gå till och när ska regering och bestämmande i Sverige göra något? Läget är katastrof och bara fler tiggare kommer. Men bara vi inte glömmer att dom är våra medmänniskor och bara vi inte blundar eller ignorerar så finns det hopp. Kan vi hjälpa någon så är det bättre än ingen. Jag blir så glad när jag hör om människor som öppnar sina hem, fixar arbeten, åker iväg till Rumänien eller bara sätter sig ner och pratar med dessa männisskor en stund. Det finns mycket medmänsklighet och varma människor och det ger hopp! 

Jag älskar att se när barn leker och använder sin fantasi och kreativitet. Jag minns med ett leende när våra barn ringde mig på jobbet och frågade om de fick använda blommorna vi hade(och det var många) till en lek. När jag kom hem var hela huset en djungel. Det var blommor på golvet och överallt. Vilken lycka. Eller när de rev ner alla täcken och madrasser och byggde kojor. Visst blev det lite extra städning men det var det klart värt. Något som bekymrar mig är när barn sitter timmar vid datorn, tv-spelet, surfplattan eller sin mobil. Sen när de ska leka har de ingen fantasi och tycker allt är tråkigt. Jag tror att för mycket tid vid dessa prylar tar bort en del av fantasin. Jag har sett för många bevis på det tyvärr. Visst kan det vara skönt när barn är tysta och inte stökar ner. Men vart är fantasin och kreativiteten på väg? Barn som kan leka ute i timmar i en snöhög, barn som använder fantasin, bygger kojor och leker roll-lekar. Barn som blir bejakade att få klättra och utforska. Sätt gränser, inte för fantasin, men för datorer och tv spel. Säg nej till mer tid vid tv-spelet. Säg ja till deras kreativitet och lust att utforska! Lek med barnen, gå in i deras fantasivärld. Stäng av mobiler och umgås med barnen. En dag på fritids byggde vi en spaanläggning. Det var fantastiskt att se barnen bygga och planera. Det var fantastiskt att se alla vuxna som beställde tid för massage, en tatuering eller handlade i deras butik. Glädjen lyste i deras ögon och jag kände mig så glad. Barnen är bara barn för en tid. Sedan blir de vuxna människor med ansvar och en massa måsten. Så låt barn vara barn och leka leka leka.. Det finns många barn som inte har den möjligheten i vår värld och det är så tragiskt. Så för oss som har möjlighet att ge våra barn denna gåva, borde vi göra det ofta. 

Fick några bilder från min kusin på mormor och morfar. Och så hade jag några egna bilder..Jag har många fina minnen från dem och från alla besök hos dem när jag var barn. Mormor dog redan då jag var nio år och det var en svår förlust för oss alla. Fanny som hon hette var så kärleksfull och hennes gästfrihet var stor. Morfar Ivar levde länge, han blev över 90 år och han betydde mycket för mig. Vi åkte upp till honom i stort sett varje år både som barn och även sen när jag fick egna barn. Jag saknar dom ofta. Att få se dessa bilder väcker många minnen i mig och jag lägger ut dom här.

I sommar ska det bli en stor släktträff i byn de bodde, Kangosfors i Tornedalen. Jag hoppas jag har möjlighet att åka dit och dela minnen från min barndom.