Är man svensk medborgare, så är man svensk medborgare. Oavsett vilket ursprungsland man har. Och fortfarande hör jag så ofta ett vi och dom snack och då ingår även de som har fått svenskt medborgarskap. Det är ingen skillnad på vilken färg du har på huden, vilket land du är född i eller om du tillhör en minoritetsgrupp. Sen tycker jag självklart att även de utan sista siffror i sitt personnummer och papperslösa också räknas in och tillhör oss. Jag är så galet trött på alla fördomar, så galet trött på alla rädslor, så galet trött på att få höra att vi har för mycket invandrare. Vad lever vi i för värld. Vad spelar det för roll om någon klär sig på ett annat sätt, talar på ett annat sätt, ser ut på ett annat sätt, än en vit och kostymklädd person. Vi är ju alla människor med kött och blod. När ska vi börja se människor som möjligheter, värdefulla och egna individer? Jag är inte rädd för framtiden. Men jag ser en obehaglig utveckling där många människor tänker mest på sitt eget och att det ska vara bra för dom. Välfärden får inte hotas, ingen får ta våra territorium, bara vi har det bra här i Sverige så struntar vi i andra. Vi behöver tänka bredare än så. Hålla ihop och framförallt vara goda medmänniskor mot alla människor vi möter i samhället och vår vardag. En dag kan det vara du och jag som behöver hjälp. Du och jag som är på flykt. Du och jag som förlorat allt materiellt. Det vet vi inte. Vi människor behöver varandra.
/Sara