Skickade det här till en vän.
Kryptiskt men tomma luckor mellan raderna..

Ensam, rädd och liten.
Stark och omhändertagande.
Snäll, oärlig och förlåtande.
Tyst tyst och tassande på tå.
Längtar, väntar och drömmer.
Gråter i det fördolda.
Biter ihop och hoppas.
Ser guldkornen och lyckan.
Gläds åt det lilla.
Glömmer inte.
Glömmer aldrig aldrig aldrig...

Jag är så tacksam till min mamma och pappa för det dom lärt mig som barn. Dom lärde mig att alla har lika värde. Dom pratade aldrig illa om andra. I vårt hus var alla välkomna. Minns en gång när ett gäng Romer(zigenare som de kallades då) lånade vårt kök och lagade mat. Minns när människor som inte var omtyckta eller väldigt speciella kom hem till oss, ibland sent på kvällen. Då plockade mamma fram fika. Det har aldrig förekommit skitprat eller smutskastning av någon.

Tack mamma och pappa för det ni gav i min ryggsäck. Jag hoppas jag kunnat föra den vidare till mina barn. 

Bibelordet "allt vad ni vill att andra ska göra mot er, ska ni göra mot dem" har följt mig som en röd tråd genom livet. Ingen är perfekt, allra minst jag. Men jag är tacksam för det jag fått med mig..
Kram från er dotter