Igår kom det en kvinna från Dorotea och kollade på våra hästar. Amelia var där och tog emot henne.

Hon föll för våra hästar direkt och det förstår ju jag..Goare hästar får man leta efter..

Känns ju skönt på ett sätt..men oj vad svårt det kommer att bli när dom åker.

Jag är ju helblödig när det gäller Lappen..kan ju börja gråta bara jag tänker på honom..

Sen har jag ju inte umgåtts med honom på ett tag och han är verkligen saknad.

Jag önskar att jag kunnat ha honom nära..på en egen gård.

Han betyder så oerhört mycket för mig.

Men nu är det dags att ta farväl och bita ihop..

Sen kan jag säkert få åka och träffa honom ibland..Dorotea ligger ju inte långt borta..

Jag vill ge en stor stor eloge till min bästaste dotter Amelia och min fodervärd Maria som tagit hand om hästarna så superbra!!!

Tack