Pratade med Valentin igår och gav honom några tidningar. Han sa att det bästa vore om dom fick någonstans att bo i Vilhelmina så de slapp slösa sina få slantar på bensin. Så finns det någon som känner att ni vill ge dem rum, meddela mig eller dom. Jag får samtal från Romeo, Mirella och Alin. Det är svårt för dom och de vill komma tillbaka och försöka få ihop lite pengar. Det bästa är förstås om de kan stanna i Rumänien men hur ska de klara av sin vardag utan pengar? Det är så lätt att vi slutar se tiggarna eftersom det blivit en vana för oss att se dessa stackars människor varje dag och det kommer nya när några far hem. Men för dem är dagarna en kamp att överleva och få ihop pengar till sina barn. Jag känner mig maktlös när jag måste neka Romeo pengar till en resa tillbaka men jag vet inte vad jag ska göra. Hur gärna jag än vill så kan jag inte hjälpa alla. Jag läste idag en insändare där någon skrev att vi måste tänka på våra egna och låta Rumänien lösa sina egna problem. Hur kan man tänka så? Det är medmänniskor med samma värde och samma rättigheter som vi i Sverige. Vi kan inte ignorera och låtsas att vi inte ser när de sitter utanför våra butiker i hela Sverige. Människor som inte har pengar att köpa mat, betala för skolgång och sjukvård. Människor som inte har husrum. Ibland måste man kliva över bekvämlighetströskeln och ta in det som finns runtomkring. Även om det är obekvämt och jobbigt att veta att det finns dom som har det så svårt och befinner sig i vår närhet. 

Bilder på tiggare i Sverige