Lite funderingar..

Regler är bra att ha.

Regler när det finns anldening att ha dom.

Men ibland står alla överdrivna regler mig upp i halsen.

Alla regler för barn, behövs dom?

En vikarie på ett jobb sa till mig en gång

"Ibland tror jag att vi har så många regler för att dom vuxna behöver dom"

När våra barn var små hade vi några viktiga regler..typ

. Ljug inte, bättre att säga sanningen vad det än är

. Säg till om du ska någonstans

. Visa respekt för andra

. Alla är lika värda, behandla andra som du själv vill bli behandlad

Vi förbjöd dom inte att tex klättra i träd, på tak, göra egna utflykter, använda kniv osv osv..

Ibland tog dom ryggsäcken med kaffepanna, fiskspö och var borta hela dagen.

Dom fick upptäcka, uppleva, pröva på.

Varför ska vi begränsa, sätta upp regler, säga nej när det inte är befogat?

Nej!

Det är farligt!

Klättra inte!

Spring inte!

Sitt ordentligt!

Ta av dig mössan!

Kväver vi barnens upptäckarglädje och leklust med alla dessa onödiga regler?

Satsa på de viktiga regler och lär barnen den gyllene regeln

"Allt som ni vill att andra ska göra mot dig ska du göra mot dem"

Och plocka bort regler som förstör deras lek och kreativitet.

Ta inte bort glittret i barnens ögon.

Låt de lära sig av sina misstag, kanske få ett sårigt knä,ramla och kliva upp igen.

Tänk efter före du säger nej..

Måste de gå i perfekta led, vara tysta när du vill det, inte få pröva på spännande saker.

Låt de leka, bli smutsiga, springa, stanna upp när de ser en mask, klättra upp på lekstuge taket eller trädet, busa, skratta högt, vara barn helt enkelt..

Självklart ska vi inte låta de utsätta sig för verkligt farliga saker..men tänk bara efter före du säger nej och om reglerna verkligen behövs eller inte..