Ute på stormigt vatten. ser inte land.
Tusen tankar expoderar och flyger åt olika håll.
Vet inte hur jag ska kunna ro i land.
Vet inte ens hur jag ska hitta en strand.
En strand där jag kan känna trygghet och frid.
(sara)
Ulrika Mi
9 juli 2013 11:50
Så fint skrivet. Precis så känns det ibland. Kom att tänka på den gamla barnsången " Med Jesus i båten kan jag le mitt i stormen..."
Sara
10 juli 2013 11:32
Ja vilken underbar nåd vi får ha han med i båten
Anna
10 juli 2013 23:23
Jag tänkte mer att om du tittar ner så ser du att du står på en klippa, o du vet vem det är... Där kan du slå dig ner och vila i väntan på att stormen ska stillna. Tankarna får man låta flyga iväg, och behålla de tankar som kan formas till en bön.
Kram Sara, jag hoppas vi hinner ses nästa vecka!!!