Frusen mark, frusen sjö.

Värmen borta, växter dö.

Ändå så stilla, vackert och kallt.

Solens strålar tränger genom allt.

Kastar sina strålar mot det frusna.

men värmen når inte fram.

Så avlägset och långt borta.

från min frusna kind.

Står jag där och längtar.

Efter värmen som tinar upp.

Får bara se det vackra

och bländas av det starka ljuset.

När kommer det fram till min längtan.

När värmer den min själ?

Det vackra omsluter mig .

Det ger mig hopp.

Trots allt.

(sara)