Vaknar upp till ett soligt Skellefteå..skönt.

Saknar Amelia men funkar ändå.

Ska ge mig ut på en promenad efter att jag intagit morgonens kaffekopp.

Sen hoppas jag på en dag i solen och lite mer bränna..jag är ju en soldyrkare och det erkänner jag ju:)

Plus lite fåfäng när det gäller solbränna, är ju faktiskt rätt fint.

Jag fick en bok med tänkvärda ord från Kefas.

Här är en text från boken:

Solen bryter fram när vi minst anar det.

Inte en motgång till! Det har ju bara hopat sig, stått på rad, köat....Nu orkar jag inte en till. Varför är ordet jag använt ofta. Varför jag, varför detta. frågorna tynger mig som snön på min barndoms gunga. Våren är avlägsen, vintern kall och lång. Till slut blundar jag, orkar inte se. Det är ändå mörkt.

När jag minst väntar det händer något. Vågar jag se, vågar jag hoppas? Solen börjar bryta fram, det blir långa skuggor och snön börjar glittra. Det vänder!

Våga möta mörkret med öppna ögon, spana efter ljuset. Det finns där och kommer att bryta fram när du minst anar det!

(Helena Boberg Oscarsson)