För ca 10 år sedan så var David Johansson i Barranco. David bor i Jönköping. Han har jobbat med testa mission. Han tänkte då att här kan vi bygga en kyrka. Nu är Benjamin med familj här och bygger kyrka. De började med en kvinna, Gabriella och nu är de ca 10 stycken som samlas hemma hos Benjamin.
Idag var vi på Gudstjänst i Cantorey.
Vi startade 6.30 från Barranco. Först taxi och sedan tåg. Fullpackat på tåget. Har man barn med sig får man lättare en sittplats, annars får man stå och trängas i nån timme tills man är framme.

David Johansson med familj var i kyrkan. Han predikade om att alla människor oavsett om man är rik eller fattig. Ung eller gammal. Alla ska få känna sig välkomna.
Så fin atmosfär och fina människor jag mötte idag. Pastorn Manuel jobbar i ett stort område, de har sju kyrkor bara i fängelset. Han jobbar i utsatta områden med utsatta människor.

Vi köpte lite frukt och jag fick prova pacay för första gången.
Lite fakta om Pacay:
Pacay-träden blir upp till 18 meter höga och ger långsträckta, cylindriska baljor som hänger från grenarna. De mörkgröna baljorna varierar i storlek, i genomsnitt 3 till 30 centimeter långa, och kan vara raka till lätt böjda med en tjock, läderartad konsistens. Inuti baljan, en vit, bomullsliknande fruktkött med en svampig konsistens omsluter flera släta, svarta frön. Antalet frön varierar beroende på baldens storlek, och stora baljor kan innehålla så många som 20 frön. Pacayfruktens sega, vita fruktkött är ätbar när den är färsk och har en subtilt söt smak som påminner om vanilj. De svarta fröna är inte ätbara när de är råa och måste tillagas före konsumtion, vilket utvecklar en mild, nötaktig smak.

Efter en dag med att försöka hänga med i spanskan och många intryck är jag rätt trött i skallen.
Lärde Henny virka idag när vi kom hem. Nu har hon snart en liten grytlapp.