Skrev den här när jag insåg vilken smärta du bär på..

Det finns ljus bakom molnen, glöm inte det.

Smärtan är som en tagg,

som påminner mig varje gång.

Inom mig finns ett agg

och en sorgens sång.

Jag ser en liten hand,

barnaögon mot mig ler.

Ska jag nånsin ro i land,

eller mot botten falla ner?

Sorgen dödar min lust ,

sorgen tar min glädje och lycka.

Livet blir som en vindpust,

som vill iväg mig rycka.

Jag längtar efter frid,

jag längtar efter ro i min själ.

Jag får väl vänta in min tid,

och hoppas den vill mig väl.

Jag får fortsätta hålla fast mig i kanten,

så jag inte ramlar ner.

När jag tittar nerför branten,

så mycke sorg jag ser.

Hjälp mig klara mig i land,

ge mig ro och frid.

Låt mig nå lyckans strand,

inom rimlig tid.

(sara edman)

Hej dumma skov,

får jag lov.

Till en dans,

med smärta och dropp.

Du har inte en chans,

när kortison kommer in i min kropp.

Måste tänka mig för,

så inte magen ställer till med en kör.

Vad jag stoppar i min trut,

morgon middag kväll.

Kroppen min tar slut,

om jag inte är snäll.

Träning för att hålla min form,

bra kost mot magens storm.

Jogga simma rida gå,

inte äta fett och inte sött.

Allt för att få,

kroppen att må "gött".

(sara edman)

Då var det dags att få ligga på hotellet Lasarettet igen  .

Inte roligaste stället att vara på en helg när familjen är i fjällen.

Men fick eget rum, kunde läsa så mycket jag ville och bara slappa..

Bra service och snälla människor..så helt ok.

Nu får jag bara hoppas att det dröjer till nästa gång  .