Efter en vecka med feber, trötthet och tung hosta bestämde vi oss att det var dags att besöka en vårdcentral. Braulio följde med som språkrör och vägvisare. Första vårdcentralen var stängd. Nästa som vi tog taxi till hänvisade oss vidare till en barnläkare. Istället för att åka dit så ringde Braulio en släkting som jobbar på sjukhus, då vi är rätt säkra på att hon behöver antibiotika. Vi fick då veta vilken medicin hon skulle ha och köpte sen ut det på ett apotek.

Braulio åker till Sverige imorgon och kommer till vår kyrka i maj för att ha ett musikcafé. Han är en professionell sångare här i Peru och mycket duktig. Blev en innedag med pyssel och kojbygge. Men nu hoppas jag det vänder, så vi kan vara ute igen. Skola imorgon för Henny och Frid.

Vad hittar man på när Vilhelmina är sjuk och vi behöver lite luft. Då har man takterassen att gå till.
Bad i baljan för de friska och lite luft för den sjuke.
Det är varmt här, enligt mina mått av värme, runt 22 grader nu då det närmar sig "vinter"
I Mexico hade de över 38 grader idag och det lät inte lockande.
Som jag skrivit förut så bor familjen på "discogatan". Vilket liv på kvällar och nätter. Musik, sång, sirener, raketer och tutande. Fast det är förstås en massa ljud dygnet runt, alla dagar i veckan. Man vänjer sig ändå rätt snabbt, om man kan koppla bort det.
Något jag reflekterat över är hur mycket poliser, ordningsvakter och militärer det finns här i Barranco. När man ser någon missbrukare ligga och sova på gatan är polisen snabbt på plats. Jag och barnen promenerade en dag då en trasig och drogpåverkad kille låg på gatan nära skolan. Polisen kom och skickade iväg honom. Jag fick ont i hjärtat och önskade vi kunde ge honom lite mat. Men vi kunde köpa en dricka på vägen och springa ikapp honom, så fick han åtminstone något. Misären mitt i vimlet av turister, arbetarna och det "fina" folket blir så påtaglig när man är ute. Drogpåverkade, fattiga och sjuka människor som inte har råd att få läkarhjälp ser man varje dag. Även om Barranco är ett av de finare områden.
Så orättvist ändå.

Vägen tillfälligt avstängd för att klippa några träd.

Jag blev inbjuden till ett par konstnärer idag som jag mötte på gatan här i Barranco.
Cecilia som kvinnan heter mötte mig utanför lägenheten efter att jag lämnat barnen på skolan, så vi kunde gå hem till deras hus.
Ett intressant möte. Hon är peruan och han från Argentina. De visade mig sina konstverk och bjöd mig på mini mango. Så goda.
Det var bohemiskt och konst i form av tavlor, träskulpturer och garn i hela deras hem.
Jag fick inte fota därinne, men blir ett minne jag tar med mig.
Benjamin och Sofia som är i Mexico besökte ett center för missbrukare igår.
Benjamin predikade och människor på centret fick smörgåsar.
Centret har funnits i ca 20 år och kyrkan från Tatleta har fått starta en utpost på centret. Varje vecka har de samlingar på området och sista söndagen i månaden får de som vill följa med till kyrkan i Tatleta och vara med på gudstjänsten.
En del av dem hade kedjor runt fötterna då man ännu inte kunde lita på att de skulle fly eller skada sig själv eller någon annan.
Vilhelmina är sjuk, så imorgon blir det en hemmadag, med sol på balkongen, varvat med lämning och hämtning på skolan.

Frid kollar in brandbilarna på väg från lekplatsen.

Sista dagen på barnens mini ledighet över påsk.
Strålande väder och riktigt varmt trots att det närmar sig "vintern" här, så är det 20-25 grader varmt.
Vi har varit i lekparken och sett lite av peruanernas påskfirande.
Semana Santa eller Stilla veckan är den viktigaste katolska religiösa festivalen i Peru och firas varje år. Semana Santa firar de sista dagarna av Kristi liv, korsfästelse och uppståndelse, samt avslutningen av fastan. Semana Santa firas med en rad av festligheter runt om i hela Peru.
Har blivit många timmar på lekparker, glass och påskpyssel i helgen.
Imorgon är det skola igen.

Strandpromenaden

Påskdagen

Lekparken

Fikapaus vid kaffecykeln

På onsdagar efter skoltid är det fotbollsträning för alla som vill på skolan.
Henny gick in som "målis" sista minuterna och gjorde en grym räddning.

Idag är skolan stängd då påsken börjar. Det fick då bli lekparken i strålande väder.

En förändring sen sist jag var här är att det står militärer i var och vartannat gathörn.
Kriminaliteten har ökat och våld på bussar och taxibilar förekommer.

Så mycket folk ute ikväll, då jag och Henny tog en promenad till kaffecykeln. Ikväll har deras kaffe försäljning varit högre än tidigare, då många firar påsk.
Mycket god cappuccino.

Efter ett dygn utan sömn, kunde jag sova någon timme på flyget.
Så nu har jag landat i Peru för tredje gången. Kom in i familjens vardagsliv direkt.

Måndag kväll var det smågrupp på Gabriellas balkong. Då jag precis kommit så gick jag bara ner och hälsade.
Benjamin och Sofia som startade denna kyrka med en person(Gabriella) har på ett år ökat till ca 20 personer som kommer varje måndag. Nu har de tillsammans kommit fram till ett namn på kyrkan.
"Familia sin fronteras"
Familj utan gränser
De träffas en gång i veckan.
Sjunger, läser Bibeln, ber och fikar.
En fin gemenskap som växer.
Där träffas allt från hemlösa till chefer och företagare.

Benjamins kaffecykel står nu nära parken i Barranco. Benjamin har anställt Chris som jobbar där tisdag-söndag.

Jag och Sofia åkte in till Miraflores igår. Laddade upp med lite alpacka garn.

Frid,3 år har börjat skolan och har även börjat få läxor

Jag kommer vara barnvakt två veckor denna gång, då Benjamin och Sofia ska åka till Mexico. Så dagarna kommer nog se rätt lika ut för mig och barnen. Kanske inte så mycket att blogga om.